höhö

I fredags var det sista dagen i jobbet, jag hade precis blivit van med rutinerna, och kommit nära barnen. Så enligt mig så borde vi ha två veckor på praoen. Jag har lärt mig mycket efter den här upplevelsen, som att man behöver ha mycket tålamod med att vara "dagis fröken", och jag insåg inte förän dagen jag slutade att jag skulle sakna barnen så mycket. För varje dag efter jobbet så hade jag alltid barnens ansikte i mitt huvud.. -.-
Och det mesta jag pratar om just nu är barnens handlingar o.s.v..
Och nu förstår jag att man inte kan välja en speciel barn som man har som sin favorit eftersom det går bara inte att välja en, för alla äär beeeeeeeezt