Vi närmar oss ett slut

Jag har inte bloggat på hela veckan så det betyder att vi närmar oss slutet av praoen. Jag har märkt att i resturang branchen så är det mycket mer stressigt än vad jag trodde. På lunch tiderna så kommer det ca 60 personer. och eftersom persisk mat alltid är varmt så bränner man sig när man tar de stora tallrikarna till borden. Att stå vid kassan får jag inte göra och det vill jag knappt själv, för vi alla vet hur jag är i matte. Redan efter andra dagen började jag få vanor i resturangen. Varje morgon när jag kommer till jobbet så tar jag trasor och rengör borden utomhus sen går jag till våran kok och hjälper till att hälla youghurt i skålar, sedan kommer chefen och då kommer kunderna. Man ska alltid vara artig mot de och att le är ett måste. När de ätit klart går man fram och frågar varsam om de är klara med maten, om de är det så tar man tallrikarna och senare eskorterar de till kaffe och te hörnet. Eftersom vi måste ha svart från topp till tå så slår värmen hårt. Idag var det överdrivet varmt och jag mådde mycket dåligt så jag fick gå hem 15 min tidigare. Det är inte mycket mer jag gör. Servera mat till kunderna och senare städa efter de. Alex vet vad jag pratar om. Jag var hans servetris för två dagar sen tror jag det var. Vi kan fråga om honom om jag gjorde ett bra jobb ;)